Fresa

Igår lärde jag känna A och vi pratade oavbrutet i tre och en halv timme. Om saker som jag vet men som jag oftast inte tänker på eller lyckas diskutera ordentligt med någon.

Att det finns väldigt många olika Mexiko, och att jag lever en sortens Mexiko.

Ett ord jag lärde mig ganska snabbt på UDLAP var fresa. Det betyder typ brat. Fast här finns väldigt många brats. Det tog ett tag innan jag verkligen fattade vad det betydde, för det är väldigt mycket som kan vara fresa.

Och A undrade varför i all världen jag valt att gå på en privat skola i Mexiko. Och vad jag verkligen sett när jag rest. Och att jag pratar spanska som en fresa, hur jag betonar orden och min melodi när jag pratar. Och att vi borde åka in till det statliga universitetet BUAP i Puebla där det inte hänger lappar om stipendieansökningar på anslagstavlorna utan istället annonser om hur du kan tjäna extrapengar på att köra taxi på nätterna. Eller marknaden Merced i Mexiko city där tjejer, flickor, kvinnor, gamlingar säljer sex för 20 pesos. För detta är ett Mexiko som jag inte märker men vet finns.

Sen åkte jag med mina kompisar i R:s stora svarta statsjeep och köpte leksaksblod och en självlysande kökskniv, klädde ut oss och åkte till köpcentret för att gå ut på maskeradklubb bland tjejer i tajta små klänningar och kaninöron alternativt polismössor (jag var mentalsjuk med tvångströja) och beställde in helrör med Bacardi. Även jag - uppenbarligen - en fresa.

Godiskultur

Jag har märkt att jag undviker vissa saker som jag tror att jag inte kommer tycka om (som till exempel chili i godis och grishud, se nedan). Därför blev jag glatt förskräckt förtjust när min (störtsköne) sånglärare igår gav mig tre godisar som jag själv aldrig skulle köpt:

Jordnötsgodis med marsipankaraktär


Börjar med den lilla gråbruna pucken eftersom den verkar harmlösast av de tre alternativen. Smulig först och sen krämig jordnötsdeg. Mja. Betyg: 2.


Tamarindgodis - saltad och chili-ad


Tamarind är lite konstigt men brukar vara helt ok - fast det här är sött och salt och surt på samma gång - för mycket smak av allt! Tyvärr söta salttamarind: Betyg: 1.

Bomba negra - cola-smak


Sparade den godis jag fruktade mest till sist, förväntade mig en chili-bomb-explosion som jag inte skulle kunna hantera. Men se där - godast av alla! Chili- och colakombinationen är en hit! Betyg: 5.

Filmfestival i Morelia

= filmmaraton!! (Varför är det så härligt med excess?!)

Absolut bäst var Scott Pilgrim vs. The World - Junos tafflige pojkvän - spinkig gitarrist och nykterist - vars verklighet inbegriper lika delar Tekken som förvirrad kärlek som sju ex som han måste besegra för att kunna få sina drömmars kärlek. Fint, galet.


Pac-Man-raggningsrepliken kanske inte är så dålig ändå.
Och på popcornen? Chili om man vill, såklart! (Med chipsen följer också alltid chilisås, om man vill.)

Och om man köper biljett på Cinépolis VIP så är fåtöljerna som riktiga vräkhemmafåtöljer som man kan justera in så att man nästan ligger ner, och varje fåtöljpar har ett litet bord med en lampa och man kan håva in kypare som hämtar in det man skulle kunna tänkas vilja ha.

DIF

Idag har jag varit på DIF, som är en statlig institution som har till syfte att hjälpa utsatta grupper i samhället, och hängt på deras juridiska avdelning. Eftersom vi inte får lära oss några materiella regler i den enda juridikkurs jag läser på universitetet, kommer mina juridiska mexiko-kunskaper från och med nu förvärvas genom människors historier och I:s råd om vad man kan göra. Frågandes I har jag idag fått lära mig om vårdnad av barn och de olika brottsbalkar som finns federalt och statligt. Jag satt bredvid honom bakom skrivbordet medan han hade möte med personer som ville ha hans hjälp, och jag såg att det fanns en massa toapappersrullar i skrivbordsskåpet som jag undrade varför de fanns där - och sen förstod jag - såklart - för att torka tårarna.

Och stämpeldynan för att trycka tummen som signatur när man inte har en namnunderskrift att underteckna med.

DIF - alla som jobbar där är så informella och avslappnande, som en liten familj. Det känns väldigt olikt Sverige.

Matkultur

Jag har varit på mexikansk sushirestaurang! Nytt för mig: filadelfiaost i alla sushirullar, någon sorts chipotle-bbq-sås (chipotle är en sorts chili) och lime i sojan. Lime och chili... japp, kan upprepas igen: lime och chili...

När vi firade självständigheten i Atlixco blev vi bjudna på:


gusanos

...grillade larver att lägga i tacosen. Huä läskigt och krispigt.

Efter larvupplevelsen trodde jag att jag aldrig skulle våga äta chapulines - grillade gräshoppor. Men så i lördags hände det. De låg ovanpå guacamole. Det var oundvikligt. Även detta krispigt, men smakade mest chili och lime (japp, även här...).

Det som är kvar att förstå och njuta av (innan jag ger mig på tung- och hjärntacos, hehe) är:


- chicharrón! (Ett stort block till vänster)

Denna finurliga kulinariska upplevelse består av torkad grishud! Om man har otur (eller tur, beror kanske på hur man ser det) kan man råka få med lite grishår på kuppen. Man känner att det verkligen är grishud... huä!

Circo

Det har kommit en cirkus till den lilla gräsplätten mellan mitt första hem och mitt andra hem. Jag, M och L var tvungna att gå dit!


Och få saker kan göra en så glad som


att vara tre av 30 i publiken i ett stort rött tält med vita stjärnor


med lindansare i rosa trikå


gå


köpa majskolv på hörnet


och komma hem till mina favoriter och återigen förundras över att det finns Jack Daniels på burk.

Skillnaden mellan kön och genus

Åh idag har jag, tack vare T som volontärar på socialtjänsten (DIF) i San Pedro Cholula, varit med på en workshop för kvinnor i ett litet samhälle en bit utanför stadskärnan. Det var väldigt väldigt fint att få vara med. Inte alla kunde skriva och läsa, och jag fick hjälpa kvinnan bredvid mig att fylla i sina kontaktuppgifter. Psykologen från DIF, L, förklarade skillnaden mellan det biologiska könet och det socialt konstruerade genus, det diskuterades hur man uppfattar kvinnor och män olika, och i olika grupper fick vi ge exempel på fysiskt, psykiskt, ekonomiskt och sexuellt våld. Många exempel var väldigt konkreta. Det kändes så likt men ändå så olikt.

Allt medan mammor, pappor och personal passerade med sina små barn till vaccinationer och hälsoundersökningar med öppen dörr i ett rum bakom L.

Det gräddlösa landet (!)

Succé med de svenska köttbullarna! Jag och C sålde 90 (visserligen små, men ändå) portioner och tjänade till och med en hacka, och jag träffade många sverigeentusiaster som ville prata svenska och drömma sig tillbaka till den där resan till Stockholm eller sitt utbytesår i Härnösand(!).


Kolla så fint.

Dock: här finns typ inte grädde. Det är sant! I fredags, inför testomgången (eftersom jag faktiskt aldrig gjort köttbullar innan...) köpte jag crema i tron att detta var grädde. Nej! Detta var crème fraiche! Grädde finns typ inte. Man måste gå till en speciell cremería, vilket jag inte sett än efter två och en halv månad här. C och jag lyckades hitta halv-crème fraiche, som liknade grädde lite lite, men ack, det är inte samma sak. Dags att tänka om i matlagningsvägar helt enkelt.

Totalt var vi sex länder representerade. Japanerna kombinerade sin grytservering med tatueringsstudio.


"Sonja" och "kärlek". Hoppas jag det betyder.

Grutas de Tolantongo - som bastu och snö (mexikansk variant)!

Jag har badat i heta källor - inne i ett vattenfallsberg och en femton meter lång tunnel där luften blev som i en bastu av all värme och man var tvungen att ha ficklampa och rep för att ta sig fram i strömmen och ångan. Väldigt coolt! Det heta vattnet strömmade ner från hål i bergsväggen på olika ställen, och för mig är det fortfarande ett mysterium hur det kunde vara så varmt (Vulkanisk aktivitet? Jordens inre?) och dessutom komma uppifrån - ?


Vattenfallsberget


Varmt vatten! (Ungefär som i barnbassängen i Ulricehamns badhus...)

Nattentaplugg

Till och med mini-myrorna som alltid brukar hålla mig sällskap vid skrivbordet sover. Men jag och historiens tänkande gubbar går sjukt bra ihop - det är superintressant, politisk filosofi is the shit!


La filosofía cristiana


El renacimiento. Väldigt smidigt för inlärningen att Locke har lockigt hår.

Zumba

Idag har jag varit på Cholulas statliga motsvarighet till Friskis och Svettis, hehe. Beyoncé i salsa-version, min granne E och den obligatoriske femtioårige mannen som gör allt i otakt och åt fel håll var där. Allt som vanligt alltså! (Är dock glad att jag har mina pretto lektioner i modern dans två gånger i veckan som motvikt till detta tillfälle...)

Har även skrivit min första tenta - med fövåning över nivån av analys som önskades, eftersom vi inte analyserat något alls hittills! Bör Latinamerika industrialiseras på bekostnad av miljön? Tja... det kan ju diskuteras.

För övrigt går snacket om hur jag och C ska klara av att laga en äkta svensk husmanskosttallrik med köttbullar, potatismos och brunsås till åttio personer på UDLAPs sjuttioårsdag nästa tisdag. Eh, tips och råd någon??!!

Kriget

Japp, det är krig. Knarkkrig.

Men: enligt min statsvetenskapslärare begicks fler mord varje år i Mexiko i början av 2000-talet än idag (i stider om mark i söder). Och ja, regeringen och presidenten Felipe Calderón har förklarat krig mot landets alla knarkkarteller - utom en, som leds av Chapo Guzmán. Enligt många här är regeringens allians med en stark knarkkartell en taktik för att slå ut alla andra.

Och på vissa ställen märks kriget: på festen i Cuernavaca i pratade jag med en tjej som jobbade med att sälja cigaretter på events, och när det var som våldsammast mellan knarkkartellerna kunde hon inte jobba som vanligt; event och stora fester ställdes in för att undvika att det skulle kunna hända något, eftersom risken var stor att det stördes av kriminella.

Men: här märks inget inget. Puebla är som i stormens öga. Många av familjerna till medlemmarna i knarkkartellerna bor i Puebla, och många skickar sina barn till att studera på något av universiteten här, inklusive UDLAP. Och alla jag frågar tror att det kommer vara fortsatt lugnt här, just på grund av detta.

Språket

Hur går det egentligen med språket? Det beror lite på när man frågar...

Vecka 1: Jag är bäst! Jag fattar och kan prata! (Dock väldigt välartikulerat).

Vecka 2: Jag fattar till min glädje fortfarande, och slappnar av lite och är inte riktigt lika välartikulerad. Inser dock att det är en del jag inte kan. Inser också att det finns många mexicanismos som jag inte fattar - och som ingen vill lära mig för att de är för vulgära!

Vecka 3: Kommer mina mexikanska kompisar lite närmare in på skinnet. Lär mig basvokabuläret slang och andra användbara ord. Studerar videos på youtube:

http://www.youtube.com/watch?v=BoY_x46RB4Q
och
http://www.youtube.com/watch?v=_DmR5oYD3aY&feature=related.

Vecka 4: Jag, M och L använder lite fula uttryck på skoj hemma i deras kollektiv till mexikanernas skratt/förtvivlan (nej! det är inte så man använder det och haha så kan man inte säga! och nej det där är jättevulgärt!).

Vecka 5: I min språkentusiasm bestämmer jag mig för att prata mexikanska med mexikanerna och kastiljanska med spanjorerna.

Vecka 6: Jag upptäcker att mexikanerna använder konjunktivet och att alla ord som finns i verkligheten inte finns i ordlistan.

Vecka 7: I mitt försöka att erövra konjunktivet stoppar jag in det överallt i tron att jag kan det... erhm... Kastiljanskan försvinner så sakteliga, det är svårt att hålla kvar "vosotros" när alla här använder "ustedes".

Vecka 8: Blir medveten om att jag har accent. Åh nej! Blir halvt övertygad på en fest att det inte är så farligt.

Vecka 9 (nu): Märker att jag inte kan säga allt jag vill, snubblar på uttal, och märker att jag inte alltid hänger med, speciellt när det bara är mexikaner eller spansktalande... Det är bara att kämpa på!

Mitt favoritord över alla: jefa (=mamma)!