Cholula - en kärleksförklaring

Jag älskar verkligen min lilla stadsdel. Det händer alltid något! Det är liv, folk och hundar är ute och spatserar eller hänger eller bygger, och gatorna spärras av för någon fest med tält och ibland levande musik nästan varje vecka (även måndagar och tisdagar). Imorse vaknade jag till en blåsorkester som tågade förbi mitt hus klockan nio på morgonen(!).

Och i söndags när vi letade efter en gräsplätt att lapa sol på nära vårt hus hittade vi istället - hästkapplöpning! Det var helt helt galet! Små tonårspojkar som bokstavligen spände sig fast med ett stort bälte på vilda hästar för att springa ikapp. (Här talar vi inte om att använda fjanterier som grimma, sadel eller hjälm, nej nej). Vissa hästar var helt ostyriga och folk sprang undan i halvpanik när de inte lät sig ledas dit de skulle och jag blev nästan nertrampad av en ståtlig ljusbrun rackare. Skräckförtjusning!





Jag och B satsade 50 pesos. På fel häst. Men det var helt ok.

I skuggorna

Cyklar hem från universitetet med en sval magnumglass i högerhanden, det är mörkt och ljumt, och i mörkret hem på kvällen finns det alltid unga par som träffas på gatorna i kvarteret. Som att det är mer privat att vara där än någon annan stans. I skuggan under trädet vid den lilla skönhetssalongen sitter ett ungt par på den låga cementmuren, pratar lågt och håller handen. I hörnet till 8 norte och 10 oriente står två och smyghånglar bakom telefonautomaten. Det är fint.

Smygvegetarianism!

Man måste vara väldigt idealistisk för att vara vegetarian här. I den mexikanska husmanskosten ingår kött i alla dagens mål, även frukost. Kött kött kött! Och när jag försöker beställa en varm vegetarisk macka i skolkafeterian får jag ändå efter förtydligandet "utan kött" betyga att jag inte vill lägga i varken kyckling, schnitzel eller tonfisk. Och, det är bara vissa dagar jag är så idealistisk (som när vi till exempel pratat om Engels, vilken man!) att jag orkar stå ut med att bara äta bruna bönor, vattniga grönsaker och överkokta makaroner i skolmatsalen.



Tysk mästare i simning

Men! Det har precis öppnat ett SUBWAY på campus. Styrde kosan dit för att köpa någon god macka, men blev lite besviken över att den vegetariska mackan bara innehåller grönsaker och inget protein som gör en mätt. Tills killen bakom disken glatt berättar att alla kycklingfiléer är soja-kycklingfiléer! Ha! Precis i detta ögonblick stiger L in genom dörren, vegetarian sedan urminnes tider, och glatt sprider jag nyheten (det är stort!). Glada käkar vi snart varsin "Kyckling-teriyaki-macka" (!), efter att dyrt och heligt lovat mackmakarkillen att inte avslöja för någon köttätare att de egentligen äter smaskig soja. Vem hade kunnat ana att SUBWAY på detta hemliga sätt tar avstånd från kycklingindustrin?!


Vem hade kunnat ana. Bra där, SUBWAY!

Annars har jag åkt motorcykel med B idag. Det är faktiskt riktigt kul! Och man känner sig lite häftig...

ME2!!!!

WWWWWWUUUUUUUUHHHHHHHOOOOOOOO! Det faktum att vi inte lyckades få några biljetter plågade mig varje dag i nästan två månader - och nu (tack vare två ytterligare speldatum och ytterligare biljettsläpp!!!!): jag ska på konsert med U2 i världens femte största arena!!! Att det är den 11 maj nästa år känns inte som något problem. Nu kan jag längta och ha U2-kvällar med A i fem månader och tjugosex dagar till...

Det känns stort.

Ingen människa är illegal

Ändå är jag nu officiellt legal i Mexiko. Papperslös? Nej, pappersfri.


NO INMIGRANTE


Glada fingrar

Och för första gången (hoppas jag!) har min (icke-)religiösa åskådning registrerats och att jag har "normalt utseende". Eh...

Sen gick jag och M och åt världens värsta fresa-frukost och gick och kollade på premiären för en dokumentär om Pueblabor som immigrerar illegalt till Kalifornien för att jobba 364 dagar om året för 2 dollar i timmen när minimilönen är strax över 6 dollar i timmen. När jag var och besökte BUAP förra veckan frågade läraren hur många i klassen som hade någon släkting som befunnit eller befinner sig illegalt i USA. Alla utom kanske fem, i en klass på trettiofem, räckte upp handen.

Men det är inte bara papperslösa mexikaner i USA som utnyttjas. Mexiko är transitväg för människor på flykt från fattigdom från hela Latinamerika. Och många hamnar i händerna på människor som vill utnyttja - dem! På gatorna i Pueblas centrum säljer papperslösa smågrejer till förbipasserande. Blir uppsökt av någon som verkar vilja hjälpa dem. För att ta reda på om de har släktingar i USA. För att hota personen ifråga med lösningen att de rika (??!!) släktingarna skickar pengar och utpressningen stoppas. Och detta problem har stora proportioner: i massakern i Tamaulipas för två månader sköts 72 papperslösa ihjäl av utpressare som vill sätta skräck i och utnyttja de som redan är mest utsatta.

XI Congreso Nacional y Sexto Internacional de Derecho de la Información (i Tlaxcala)

Jag har varit med om ett nytt fenomen: Män i kostym som kommer fram för att (bara) skaka din hand och sedan nöjt gå sin väg! Haha mycket underligt.

Vadan detta!? Jo, jag har på en och samma dag debuterat som konferensföreläsare och blivit intervjuad via telefon i rikstäckande radio om informationsfrihet i Sverige jämfört med Mexiko.



Powerpoint

Det gick bra! Var väldigt nervös över att jag inte skulle kunna formulera mig, men det var som att hela situationen - egen moderator, mikrofon, publik, kameror, folk i kostym - skärpte koncentrationen, och jag kunde berätta precis som jag ville om Sverige, grundlagarna, hur tryckfrihetsförordningen kom till, hur det funkar i praktiken med offentlighetsprincipen, och varför det är så stor skillnad på Mexikos och Sveriges politiska klimat, och svara på frågorna (lämnade ute allt det materiella, för här finns också fina lagar, skillnaden är bara att de inte följs... skönt att som juriststudent förråda sig själv för statsvetenskapen)! Och det kändes som att jag fick kontakt med publiken! Och att de uppskattade det! (Jag vet att den här bloggen börjar få en smått narcissistisk karaktär... hoppas ni har överseende med detta.)

Så, jag har i två dagar varit på ganska tråkiga föreläsningar och haft sjukt intressanta konversationer med väldigt intelligenta människor från hela Latinamerika.



Och blivit presentad böcker! Alltifrån tjocka böcker i konstitutionell latinamerikansk rätt till romanroadtrip och erotik med amerikanskor i Acapulco.

Fint.

Triumf

Ah äntligen färdig! Efter cirka tio timmars plugg med





mina pluggkompisar dödskallarna

och den stundande tentaperioden känns det bra att veta att jag kan skriva ihop en sexsidig uppsats om Mexikos politiska ansvarssystem på en dag - nu är klockan kvart i tre och M som kom och korrekturläste det hela har gått hem. (Och det fanns allvarligt talat inte så mycket språkligt att rätta! Ett under! Mirakel!)

Att jag lyckats skriva ihop detta mästerliga verk hör dock inte till det knäppaste - kyrkan närmast mig har hållit på att fira sig själv och sitt helgon i en hel vecka, och idag har de spelat trummor och flöjt och hyrt in band, skjutit fyrverkerier och smällare i en timme lång, och nu är det en dj som spelar danshits. Festen pågår än! Klockan tre på morgonen - en måndag! Blir lite sugen att gå ut och kolla om man får vara med... kyrkfest, here I come!


Kyrkfyrverkerier från mitt fönster. Fina.

Förresten varieras numera Bjällerklang varje timme med Stilla natt och White Christmas. Skönt.

Underbart är kort

Åh! Inför fullsatt auditorium - jag och mina nio danskompanjorskor - hud och färgglada skira tyger - barfota - havsvågor dragspel skönsång -

- varför tar allt slut när det är som bäst?

Hoppas att jag kommer över en videoinspelning så att jag kan dela med mig av resultatet av en termins modern dans!

Jakten på Mexiko

Idag har jag varit på mitt första statliga mexikanska universitet - BUAP! Här behöver man inte betala multum för att studera, det är gratis. En mycket stolt F visade mig saker man inte hittar på UDLAP:s campus:


Den store - Marx


En väggmålning från i år: "Ni independencia ni revolución"
- en antihyllning och kommentar till dagens Mexiko.

Ja, det kändes annorlunda. Mycket mycket fler elever, färre välansade gräsmattor. Gatan utanför universitetet var fylld av bussar som tog emot och släppte av elever och lärare på väg till och från universitetet - medan "UDLAP består ju i princip bara av bilparkeringar". F var mycket stolt över all frihet - jag behövde inte bli utfrågad eller tvungen att visa mitt studentleg för att komma in på universitetsområdet, vilken kändes som en befrielse! (Dag som natt, vem som helst får passera in på campus närsomhelst.)


Polisfri ingång

Å andra sidan innebar denna frihet att under lektionen gick någon ut för att komma tillbaka med en påse chips i handen, och till lärarens förtret var någon administrationsgrupp tvungen att avbryta för att räkna antalet bänkar i klassrummet. Och ja, det var annan stämning än på UDLAP - mer liv, andra människor.

Och på vägen dit och hem i bussen, åkte jag igenom bostadsområden i södra Puebla som jag inte sett innan, enorma lägenhetsområden med likadana tegel- eller smutsiga stenfasader, virrvarr av elkablar hängandes i luften mellan husen.

När jag kom tillbaka till mitt eget universitet upptäckte jag att min cykel inte var kvar där jag lämnat den. Skit! Någon har stulit den? Omöjligt, min cykel är bland det skruttigaste som finns. Konsulterar genast en khaki-klädd universitetsvakt. Det visar sig att vakterna under de knappa timmar jag varit iväg, noterat att min cykel inte var fastkedjad i cykelstället, utan bara bakhjulet ihopkedjat med ramen. För detta är jag tvungen att följa med och kvittera ut min cykel med underskrift, id, datum och en liten fras om att jag tagit emot den. Suck... inte ens får man låsa sin cykel hur man vill.

Ketchup

Livets bröd

Jag är överlycklig! Tack vare L har jag hittat ett bageri inte alltför långt ifrån där jag bor. De har bröd! Gott bröd! Jag som i tre månader och fem dagar försökt övertyga mig själv att det går att leva ett värdigt liv utan gott bröd och god ost. Det går inte. Därför är jag nu hejdundrande glad över att komma hem med väldoftande potatisbröd, vegetariska fyllda croissanter, hård (god!!!) ost från norra Mexiko och färskost med valnötter. Detta är en stor dag.





Utsikten från min terrass gör inte det hela sämre. I fjärran: vulkanerna el Popocatepetl (aktiv) och Iztaccihuatl (vilande).

Och J bakom disken hade pluggat ett gymnasieår i Nässjö och blev väldigt glad över att få öva sin svenska. Tillsammans drömde vi om chokladbollar och kanelbullar.

avslutn. Diplomati

Så lyckades Generalförsamlingen till slut enas.

Och: jag fick två utnämningar!!! Generalförsamlingens hedersutnämning och



Generalförsamlingens Coco Chanel. Lyckades tydligen med tre dagars outfit utan vidare ansträngning!

Jul, någon?

Dagens obehagliga upptäckt: kyrkan närmast mig har ändrat sin vanliga melodi till Bjällerklang - refräng+vers+refräng varje hel timme! Och det är bara den 5 november!

Dagens konstiga upptäckt: mina co-delegater delade en taxi för att åka 300 meter från fresa-köpcentret till universitetet! (Detta kanske illustrerar att folk inte promenerar om de inte verkligen måste.)


Jag och Cecilio (FN-motsvarigheten till tomten i Amelie)

forts. Imperialistsvin!!!

Ouhh, nervös var jag för USA:s delegat som var som en haj redo att hugga. Och så händer: precis innan jag ska hålla mitt anförande går snubben på toaletten! Och kommer inte tillbaka förrän nästa delegat börjar med sitt anförande. Attans! Undrar om detta var en sofistikerad dissning, eller helt enkelt bara naturens kall.

Det var även länge sedan jag såg så många nördar kombinera internationell politik med raggning. Fantastiskt!

Imperialistsvin!!!

Har precis skrivit klart mina två position papers inför FN-rollspelet imorgon. Hittade ingen militärdräkt och har ingen cigarr, men ska ändå representera - Kuba! Och det är fett intressant att läsa vad min kära regering har för officiella utrikespolitiska uttalanden. Så, imorgon hoppas jag att jag slipper bli söndermanglad av USA:s delegat när jag hävdar att Kuba inte alls har några problem med trafficking och att i princip all trafficking i världen leder till, ehm, just USA.

Är lite nervös (vad 17 ska jag säga? Kommer jag ens förstå vad som händer?) men tack och lov har jag K som är rollspelsräv (detta är hans tolfte) på Brasiliens plats bara några länder bort. Så idag under bubbel-, snitt- och levande musikinmundigandet fraterniserade vi med Colombia som lovade att skicka vidare eventuella papperslappar mellan Cuba och Brasilien.



Övrigt: idag har jag för första gången åkt "combi" 15 vuxna - 2 barn - 1 chaufför och - 1 copilot (mycket oklart varför) i en minibuss. Otroligt!