Snipp snapp snut

Så var första terminen slut.

Jag tror inte jag har fått er att riktigt förstå vilket fantastiskt universitetscampus jag har fått njuta av varje dag i fyra månader...:



Fontänen - campusets mitt


Skuggplugg


Humanistcentrum


Återvinning! Yes!


Otaliga skulpturer


Polissegwaysarna. Haha! Det framgår inte riktigt på bilden hur otroligt underhållande det är att se en polis som försöker se tuff ut lätt framåtböjd fara fram på två hjul. Det går mycket historier om när folk sett dem ramla. Tur att de har hjälm.

Bryt upp bryt upp

Och nu tar nästa fas vid. Om fyra timmar sitter jag i taxin som ska ta mig till bussen som ska ta mig till flyget som ska ta mig till nya mål och människor och upptäckter. Jag har köpt fem flygbiljetter för sex veckors resande och semester som väntar.

Den nya dagen gryr

Den senaste veckan har jag varit på fyra hej-då-fester, och kommer missa en redan imorgon för att jag då gett mig av. Och idag började jag nästan gråta när jag berättade för G och F att jag hittat ett nytt ställe att bo på nästa termin, för de kallar mig sin dotter och jag känner mig verkligen hemma på 2 oriente nummer 408. Är det då det är dags att bryta upp och upptäcka något nytt och kanske mer? Jag kommer sakna den fantastiska morgonutsikten med vulkanerna i fjärran från min takterrass. Jag kommer sakna att bli väckt på morgonen av bilarna som i megafoner skriker ut att de säljer gas. Jag kommer sakna kyrkan som smäller smällare och tupparna som gal när solen går upp. Jag kommer sakna att vara tvungen att ta en annan väg hem för att det är avspärrat för fest en måndagskväll. Jag kommer sakna I i tvätteriet och JC i affären. Jag kommer sakna de däckade männen i gathörnet mitt på ljusa dan. Jag kommer sakna att M kommer och knackar på mitt i natten och att B kommer på spontanbesök. Jag kommer sakna att bli kallat min dotter av G. Vad kommer härnäst? Vad kommer jag sakna nästa termin?

Oändligt - äventyr

Nu kommer bloggen gå i vinter- och sommarlovsvila fram tills mitten av januari. Men vem vet. Det kanske kikar fram ett litet inlägg ibland.

Tack alla ni som läst och förhoppningsvis förundrats och funderat. Vi ses snart. Kram!

Life of Brian

Visades aldrig i Mexiko. De stora biojättarna ville inte visa den och ingen av mina mexikanska klasskompisar har sett den.



Farligt?

Jag bor i ett samhälle som är så konservativt och så liberalt på samma gång.

En lärare avslutar sina lektioner med att säga vi ska uppföra oss dåligt och att det inte finns något som heter synd
//
En lärare ägnar nästan en halvtimme av lektionen i introduktion till statsvetenskap (!) till att diskutera vikten av att vara trogen och att hålla sig till en person*

En kompis vill inte binda sig och raggar upp vem hon vill
//
Mina kompisars lägenhetskamrater ser inte någon annan lösning än att ha ett socialt accepterat förhållande och bedra flickvännen med andra varje vecka

Kompis som hör av sig till föräldrarna om han inte sover hemma
//
Kompis som får sova över hos sin flickvän när mamma gett sin tillåtelse
//
Kompis som inte får sova över alls hos sin pojkvän trots två års förhållande
//
Killkompis i vårt resgäng som inte får sova över i vår tjejkompis' föräldrahem eftersom "i det här huset sover bara en man - min make"

Apoteken säljer dagen-efter-piller
//
Pueblas lagstiftande församling var tvungen att föreskriva att apoteken skulle sälja kondomer, för Farmacia Guadalajara vägrade

I Mexiko City kan par av samma kön sedan i år gifta sig
//
En kompis beklagar sig över att hans tjejkompis inte vill klassificera sig som heterosexuell och att detta är mot naturen** och sprider sjukdomar
//
Kompisars lägenhetskamrater åker till Mexiko Citys gaykvarter för att roa sig genom att supa och klå upp transvestiter

///

Och alla dessa skillnader är bara inom en liten liten krets av den övre medelklass som jag träffar i min vardag.

*det var tyvärr inte läge för en konstruktiv diskussion om föreställningarna vi har om kärlek, relationer, monogami, etc...

**aaaarrghhhhh!!!!