torsdag 31 mars 2011
onsdag 30 mars 2011
måndag 28 mars 2011
Montreal
Det är kallt här. - 5 grader. Och snö. Det är är konstigt att husen nära flygplatsen ser ut som Flogsta låghus. Det är konstigt att man kan dricka vatten ur små drickfontäner och få internetaccess genom att stoppa in sitt VISA-kort i en automat. Det är konstigt att prata engelska! Det är konstigt att ha varit i ett land två gånger utan att ha lämnat dess flygplatser...
Jag har redan fått lite ordningsfreaks över att man inte kan köpa tågbiljett med Deutsche Bahn ens om man är hela två dagar i förväg. Kommer jag i desperation och trots försöka spontanstoppa bussar jag ser och hoppa på i farten som man gör i Cholula?
Så är jag i all ganlenskap på väg till Frankrike (!!) och L, I, N, S, S och T (och T!?). Känns utomordentligt bra att främja de fransk-mexikanska relationerna när utrikesministrar och diplomater som inte besitter interkulturell förståelse och respekt för ett totalkorrupt rättssystem klantar sig så. Ska sprida all mexikansk kultur jag kan och hoppas att jag inte blir lynchad av Cassez-anhängare. Vet att I både försökt och överlevt att laga mexikansk mat. Mycket bra där!
Har lovat att ta med en eiffeltornsnyckelring till roomiesen C. Kulturutbytet kan börja!
Jag har redan fått lite ordningsfreaks över att man inte kan köpa tågbiljett med Deutsche Bahn ens om man är hela två dagar i förväg. Kommer jag i desperation och trots försöka spontanstoppa bussar jag ser och hoppa på i farten som man gör i Cholula?
Så är jag i all ganlenskap på väg till Frankrike (!!) och L, I, N, S, S och T (och T!?). Känns utomordentligt bra att främja de fransk-mexikanska relationerna när utrikesministrar och diplomater som inte besitter interkulturell förståelse och respekt för ett totalkorrupt rättssystem klantar sig så. Ska sprida all mexikansk kultur jag kan och hoppas att jag inte blir lynchad av Cassez-anhängare. Vet att I både försökt och överlevt att laga mexikansk mat. Mycket bra där!
Har lovat att ta med en eiffeltornsnyckelring till roomiesen C. Kulturutbytet kan börja!
måndag 21 mars 2011
Salî taze pîroz bêt!
Jag har ätit kebab med smaq, jag har ätit ris och jag har ätit gudomligt god binkêr. Gud vad jag har saknat den maten!
Jag har pratat kurdiska och jag har lekt med två små barn så att de skrikit av skatt.
Salî taze zor zor pîroz bêt! Werezî ango dekem. Her bash bin!
söndag 20 mars 2011
lördag 19 mars 2011
Tyst revolution
Hyresvärdarna har kastat ut L! Finaste roomiesen!
Vi bor på världens finaste ställe men det enda problemet är att hyresvärdarna tycker att det är ett problem att vi bjuder hem kompisar och de förbrukar vatten och el (!) ... speciellt om de har dreads, ehm.
L fick en natt på sig att sticka, fick inte ens stanna tills månadsskiftet som han betalat för för att en kompis och hans mamma kom på besök utan att berätta att de skulle sova över. Upprorsstämning! Regler med förbud mot fester kompisar eller översovningar är till för att brytas! Kasta ut mig om det behövs, men jag måste måste få känna att mi casa också är tu casa!
Vi bor på världens finaste ställe men det enda problemet är att hyresvärdarna tycker att det är ett problem att vi bjuder hem kompisar och de förbrukar vatten och el (!) ... speciellt om de har dreads, ehm.
L fick en natt på sig att sticka, fick inte ens stanna tills månadsskiftet som han betalat för för att en kompis och hans mamma kom på besök utan att berätta att de skulle sova över. Upprorsstämning! Regler med förbud mot fester kompisar eller översovningar är till för att brytas! Kasta ut mig om det behövs, men jag måste måste få känna att mi casa också är tu casa!
onsdag 16 mars 2011
Att [inte] vara del av det civila samhället
USA:s utrikesdepartement avråder amerikanska medborgare från att delta i demonstrationer eller andra aktiviteter som kan uppfattas som politiska av mexikanska myndigheter - den mexikanska konstitutionen förbjuder nämligen all politisk aktivitet för den som inte är mexikansk medborgare (artikel 33 andra stycket). Mina klasskamrater berättade att en av deras kompisar faktiskt blivit deporterad efter demonstrerande. Ack! Vad hårt! Och odemokratiskt som sjutton!
Till skillnad från USA:s utrikesdepartement verkar svenska UD tycka att det är viktigare att informera om att det är olagligt att vara berusad på offentlig plats än att blir deporterad på grund av åsikter och aktion... hrm!
Till skillnad från USA:s utrikesdepartement verkar svenska UD tycka att det är viktigare att informera om att det är olagligt att vara berusad på offentlig plats än att blir deporterad på grund av åsikter och aktion... hrm!
tisdag 15 mars 2011
1968
Staten väljer med tydlig högerselektivitet vilka universitet och vilka forskare som ska tilldelas medel.
Du är universitetslärare. Du är intellektuell, du är välinformerad. Och du tjänar nästan ingenting.
Du ställer in dina lektioner och uppmanar studenterna att demonstrera istället.
Du har inget att förlora.
2 oktober. Statsdelen Tlatelolco i Mexiko City. Det är bara tio dagar kvar tills OS skall gå av stapeln i din huvudstad. Du står mitt i demonstrationsmassan.
"Vi vill inte ha olympiska spel, vi vill ha revolution!!"
Plötsligt syns en bengalisk eld. I samma ögonblick ser du att en del tar på sig en vit handske på högra handen. Varför?
Panik utbryter. Det är militären. Och det börjar strömma in militärer in i folkmassan från bestämda punkter runtom torget. De som studenter och lärare som söker skydd i sina studenthem söks upp.
Massaker.
Vad hände egentligen? Det finns många versioner och inga foton. Alla dokument är hemligstämplade. Ingen vet hur många som dog. Fortfarande. Tusen? Den officiella siffran säger hundra, tvåhundra döda. Men man vet att det var en välplanerad operation och att efteråt bokstavligen tvättade man av torget av allt dess blod.
Du är universitetslärare. Du är intellektuell, du är välinformerad. Och du tjänar nästan ingenting.
Du ställer in dina lektioner och uppmanar studenterna att demonstrera istället.
Du har inget att förlora.
2 oktober. Statsdelen Tlatelolco i Mexiko City. Det är bara tio dagar kvar tills OS skall gå av stapeln i din huvudstad. Du står mitt i demonstrationsmassan.
"Vi vill inte ha olympiska spel, vi vill ha revolution!!"
Plötsligt syns en bengalisk eld. I samma ögonblick ser du att en del tar på sig en vit handske på högra handen. Varför?
Panik utbryter. Det är militären. Och det börjar strömma in militärer in i folkmassan från bestämda punkter runtom torget. De som studenter och lärare som söker skydd i sina studenthem söks upp.
Massaker.
Vad hände egentligen? Det finns många versioner och inga foton. Alla dokument är hemligstämplade. Ingen vet hur många som dog. Fortfarande. Tusen? Den officiella siffran säger hundra, tvåhundra döda. Men man vet att det var en välplanerad operation och att efteråt bokstavligen tvättade man av torget av allt dess blod.
måndag 14 mars 2011
Vi chansar och river lite
Vanligtvis brukar det vara en massa grävskopor och grusbilar och byggarbetare och frukostförsäljare i full gång när jag går till universitetet på morgonen och det dammar och stånkar och tyvärr ibland även visslas och ropas. Men så en dag - allt helt tyst! De hade tydligen rivit två hus och en jättehög mur utan att be om tillstånd! Haha. Mexiko, I love you. Nu när man går förbi hör man ibland någon ensam själ smyghamra därinne bland allt bråte och halvfärdiga väggar.
fredag 11 mars 2011
0 - 0
Det sägs att det var i Pachuca som Mexikos första fotbollsmatch spelades. Det ryktas även att det var där även jag upplevde min första fotbollsmatch live, åt smaklösa chips och sjöng hejarramsor i ösregn.
torsdag 10 mars 2011
Mr Muscle
Jag har nu varit på mitt första "Explosión Latina" och inse att "kom igen nu!!"-orden i Cholula är lite annorlunda än på Friskis på Väderkvarnsgatan. "Skiiik som en azteeeek!!!" och "Tänk er att det är er man som står bakom mig tjejer, sparka högt, upp på krageeen!". Kulturyttringar i inte bara aztekernas utan även otrohetens land!
(Och den manlige instruktören med muskelarmarna och ett danssinne som få!!! avslutade med en kärleksförklaring till världens alla kvinnor som gjorde det värt att stiga upp varje dag!)
(Och den manlige instruktören med muskelarmarna och ett danssinne som få!!! avslutade med en kärleksförklaring till världens alla kvinnor som gjorde det värt att stiga upp varje dag!)
onsdag 9 mars 2011
Presumtion skyldig
Förra veckan såg jag dokumentären Presunto culpable som är på hela Mexikos läppar just nu. I Mexiko måste man be om tillstånd av staten för att få visa sin film på bio, och ett tag var det osäkert om detta tillstånd skulle dras in för att vittnet i filmen helt plötsligt kom med påståendet att han aldrig gett sitt tillstånd att vara med i filmen. Så det gällde att gå på bio - snabbt! (Till slut blev den inte indragen trots allt, trots att vissa biografer valt att ta bort den från sina program.)
Filmen handlar om Toño som i första instans är dömd till tjugo års fängelse för mord. Två jurister börjar gräva i hans fall. De finner att han fällts utan teknisk bevisning på ett enda vittnes utsaga, och att det finns flera andra vittnen som säger att Toño inte lämnade sitt marknadsstånd, långt ifrån brottsplatsen, på hela dagen. De hittar en omständighet som gör att de kan be om omprövning (någon person som deltagit i rättegången har gjort så under falskt intyg på behörighet). De hjälper honom att överklaga.
Det visar sig att samma (ende) domare som dömde i första instans återigen kommer döma överklagandet. Och jag kan inte tro mina ögon! Rättegången sker på något som ser ut som ett kontor där det är massa ljud och andra skrivbord runtomkring. Det är oerhört informellt, mer som en diskussion där man avbryter varandra och Toño får till och med själv fråga ut vittnet (den mördades kusin) och poliserna som arresterat honom. Domaren repeterar det de säger och det är det som domaren repeterar som skrivs ned och bevaras. Och han repeterar inte allt. Allt skrivs alltså inte ned och kan på så sätt inte läggas till grund för eventuellt överklagande i nästa instans. Och i Mexiko är presumtionen skyldig. Du måste alltså bevisa att du inte begått brottet. (Om inte fransmännen redan sett denna film kommer de bli helt galna...!)
I Mexiko blir poliserna tilldelade medel på antalet arresteringar som de genomför. Man börjar misstänka att det enda vittnet blivit pressat av poliserna att peka ut Toño, för vittnet nämner honom inte alls förrän i tredje förhöret. Och till slut erkänner han själv att han aldrig sett Toño döda hans kusin. Domaren ber åklagaren och försvaret läsa upp sina slutpläderingar. Åklagaren skrattar till och säger att "hon bara gör sitt jobb" - hon kan inte säga något, har inget att komma med.
Hopp. Domen kommer. Skärpt straff: dryga 25 år i fängelse. Utan teknisk bevisning och ett vittne som säger att han aldrig sett den anklagade skada eller ens befinna sig i närheten av den mördade!
Juristerna överklagar till nästa instans, får tag på en av de tre domare som kommer döma och lyckas få en intervju med honom där de visar då de filmat de andra vittnena som säger att Toño befunnit sig vid sitt marknadsstånd hela dagen. De verkar lyckas övertyga domaren om att han är oskyldig. Och när domen kommer (nu kommer jag avslöja slutet, så alla som inte vill veta får sluta läsa!) så faller den - frikänd.
Man kan bara föreställa sig hur det går till när man inte har kamerorna där som förevigar allt. Och filmen har framkallat mycket debatt och det verkar som om det är reformer på gång för att det ska bli vanligare med muntlig förhandling. Som jag förstått det sker nästan alla rättegångar utan muntlig förhandling, även grova brott.
Det som kanske förvånade mig ännu mer är när man får se vad de filmat från Toños vardag i fängelset.
Han är sjukt bra på breakdance och att göra allmänt coola hopp.
I hans cell bor tjugo personer! Han har inte ens en egen säng, han sover på cementgolvet i ett klaustrofobiskt utrymme under den lägsta bädden i våningssängen, på en filt och med en kudde medan kackerlackorna klättrar över hand kropp på natten.
Och han och hans flickvän gifter sig vid en massvigsel i fängelset. De klär inte ens upp sig, hon har sin jeansjacka och han sin vanliga fängelse-t-shirt. Och de får en liten liten bit av den jättestora tårtan.
Filmen handlar om Toño som i första instans är dömd till tjugo års fängelse för mord. Två jurister börjar gräva i hans fall. De finner att han fällts utan teknisk bevisning på ett enda vittnes utsaga, och att det finns flera andra vittnen som säger att Toño inte lämnade sitt marknadsstånd, långt ifrån brottsplatsen, på hela dagen. De hittar en omständighet som gör att de kan be om omprövning (någon person som deltagit i rättegången har gjort så under falskt intyg på behörighet). De hjälper honom att överklaga.
Det visar sig att samma (ende) domare som dömde i första instans återigen kommer döma överklagandet. Och jag kan inte tro mina ögon! Rättegången sker på något som ser ut som ett kontor där det är massa ljud och andra skrivbord runtomkring. Det är oerhört informellt, mer som en diskussion där man avbryter varandra och Toño får till och med själv fråga ut vittnet (den mördades kusin) och poliserna som arresterat honom. Domaren repeterar det de säger och det är det som domaren repeterar som skrivs ned och bevaras. Och han repeterar inte allt. Allt skrivs alltså inte ned och kan på så sätt inte läggas till grund för eventuellt överklagande i nästa instans. Och i Mexiko är presumtionen skyldig. Du måste alltså bevisa att du inte begått brottet. (Om inte fransmännen redan sett denna film kommer de bli helt galna...!)
I Mexiko blir poliserna tilldelade medel på antalet arresteringar som de genomför. Man börjar misstänka att det enda vittnet blivit pressat av poliserna att peka ut Toño, för vittnet nämner honom inte alls förrän i tredje förhöret. Och till slut erkänner han själv att han aldrig sett Toño döda hans kusin. Domaren ber åklagaren och försvaret läsa upp sina slutpläderingar. Åklagaren skrattar till och säger att "hon bara gör sitt jobb" - hon kan inte säga något, har inget att komma med.
Hopp. Domen kommer. Skärpt straff: dryga 25 år i fängelse. Utan teknisk bevisning och ett vittne som säger att han aldrig sett den anklagade skada eller ens befinna sig i närheten av den mördade!
Juristerna överklagar till nästa instans, får tag på en av de tre domare som kommer döma och lyckas få en intervju med honom där de visar då de filmat de andra vittnena som säger att Toño befunnit sig vid sitt marknadsstånd hela dagen. De verkar lyckas övertyga domaren om att han är oskyldig. Och när domen kommer (nu kommer jag avslöja slutet, så alla som inte vill veta får sluta läsa!) så faller den - frikänd.
Man kan bara föreställa sig hur det går till när man inte har kamerorna där som förevigar allt. Och filmen har framkallat mycket debatt och det verkar som om det är reformer på gång för att det ska bli vanligare med muntlig förhandling. Som jag förstått det sker nästan alla rättegångar utan muntlig förhandling, även grova brott.
Det som kanske förvånade mig ännu mer är när man får se vad de filmat från Toños vardag i fängelset.
Han är sjukt bra på breakdance och att göra allmänt coola hopp.
I hans cell bor tjugo personer! Han har inte ens en egen säng, han sover på cementgolvet i ett klaustrofobiskt utrymme under den lägsta bädden i våningssängen, på en filt och med en kudde medan kackerlackorna klättrar över hand kropp på natten.
Och han och hans flickvän gifter sig vid en massvigsel i fängelset. De klär inte ens upp sig, hon har sin jeansjacka och han sin vanliga fängelse-t-shirt. Och de får en liten liten bit av den jättestora tårtan.
tisdag 8 mars 2011
La mujer no nace, se hace
[Simone de Beauvoir]
doing and solitude
running and staying
questing and resting
creating and incubating
being of the world and returning to the soul-place
[Clarissa Pinkola]
Mina bästa minnen
(utställning)
I hope you will go out and
let stories happen to you
and that you will work them, water them with your
blood
and tears
and you laughter till they bloom, till yourself burst into bloom. [Clarissa Pinolka]
doing and solitude
running and staying
questing and resting
creating and incubating
being of the world and returning to the soul-place
[Clarissa Pinkola]
(utställning)
I hope you will go out and
let stories happen to you
and that you will work them, water them with your
blood
and tears
and you laughter till they bloom, till yourself burst into bloom. [Clarissa Pinolka]
lördag 5 mars 2011
Vad hände egentligen
Häromdan skulle jag gå på en föreläsning om knarkhandeln ur ett internationellt perspektiv. Det är fint och soligt och allmänt härligt ute och jag släntrar ut på min gata och tar vänster för att styra mot universitetet. Bilar kör som vanligt förbi och jag noterar att en bil med tre killar möter mig. Föraren har en snusnäsduk uppdragen så att den täcker halva ansiktet och jag tänker att de ser ut att köra hem från en byggarbetsplats. Då: killen på passargerarsätet fram sträcker ut handen genom det öppna fönstret och tar lätt tag i min väska som jag hängt över axeln.
Det konstiga är att han tar så löst. Jag antar att han kunde tagit så mycket hårdare och lätt kunnat få med sig väskan. Är det ett skämt? Eller har jag blivit utsatt för ett väskryckningsförsök, på gatan utanför mitt hem, på väg till skolan, mitt på ljusa vackra dagen? (Tänk om de tagit min ordlista, hela terminens anteckningar och boken om mexikansk politik med otaliga översättningar och understrykningar!)
Människans kanske bästa vän
Det konstiga är att han tar så löst. Jag antar att han kunde tagit så mycket hårdare och lätt kunnat få med sig väskan. Är det ett skämt? Eller har jag blivit utsatt för ett väskryckningsförsök, på gatan utanför mitt hem, på väg till skolan, mitt på ljusa vackra dagen? (Tänk om de tagit min ordlista, hela terminens anteckningar och boken om mexikansk politik med otaliga översättningar och understrykningar!)
fredag 4 mars 2011
72 timmar/vecka
Jag vet inte riktigt hur det kommit sig, men nu är jag iallafall bästis med iallafall hälften av alla UDLAPs khakiklädda och kepsprydda medelålders vakter. Och de är jättefina och frågar hur jag mår och hur det går och allt (de jag inte känner frågar efter min studentlegitimation när jag går till skolan fast den är oskyldiga klockan tio på morgonen och jag får lust att öppna min väska och visa dem alla böcker och fråga om jag inte ser ut som en student?)
Vakterna jobbar:
12 timmar om dagen
6 dagar i veckan
har en halvtimmes frukost
och
en halvtimmes lunch.
När jag frågar vad G ska göra när han går hem från vaktposten eller när han kommer vara ledig dagen efter svarar han alltid: vila. Jag är så trött Sonja, jag måste vila.
21% av mexikanerna går inte på bio, inte för att de inte har pengar, utan för att de inte har tid. (17% går inte på bio för att de varken har pengar eller tid, 17% för att de inte har pengar.)
Men även: en UDLAP-vakt tjänar 6000 pesos i månaden. Kvinnan på skönhetssalongen nära mitt hus tjänar 4000 pesos i månaden. Det räcker inte långt, men ändå jobbar hon långt mer än åtta timmar per arbetsdag och hinner nästan inte äta.
Minimilönen i Mexiko ligger på 56.70 pesos. Per dag!!! Om du jobbar alla veckans dagar (obs, obegränsat antal timmar) lyckas du med minimilönen tjäna ihop 1700 pesos. En månads svenskt CSN med lån och bidrag motsvarar 15 600 pesos. (!!!)
När jag går ut med mina kompisar som har bil (och som absolut måste köra fast de bor jättenära) lämnar de bilnycklarna till parkeringsvakter som vaktar bilarna för en minimilön och som står där hela natten i mörkret och ibland regnet och kylan timme efter timme. Och vi går in på klubben och vips, på två öl har man förbrukat en hel dags minimilön i landet Mexiko.
Vakterna jobbar:
12 timmar om dagen
6 dagar i veckan
har en halvtimmes frukost
och
en halvtimmes lunch.
När jag frågar vad G ska göra när han går hem från vaktposten eller när han kommer vara ledig dagen efter svarar han alltid: vila. Jag är så trött Sonja, jag måste vila.
21% av mexikanerna går inte på bio, inte för att de inte har pengar, utan för att de inte har tid. (17% går inte på bio för att de varken har pengar eller tid, 17% för att de inte har pengar.)
Men även: en UDLAP-vakt tjänar 6000 pesos i månaden. Kvinnan på skönhetssalongen nära mitt hus tjänar 4000 pesos i månaden. Det räcker inte långt, men ändå jobbar hon långt mer än åtta timmar per arbetsdag och hinner nästan inte äta.
Minimilönen i Mexiko ligger på 56.70 pesos. Per dag!!! Om du jobbar alla veckans dagar (obs, obegränsat antal timmar) lyckas du med minimilönen tjäna ihop 1700 pesos. En månads svenskt CSN med lån och bidrag motsvarar 15 600 pesos. (!!!)
När jag går ut med mina kompisar som har bil (och som absolut måste köra fast de bor jättenära) lämnar de bilnycklarna till parkeringsvakter som vaktar bilarna för en minimilön och som står där hela natten i mörkret och ibland regnet och kylan timme efter timme. Och vi går in på klubben och vips, på två öl har man förbrukat en hel dags minimilön i landet Mexiko.
torsdag 3 mars 2011
Den informella sektorn
I Mexiko är 30% av arbetskraften sysselsatta i den informella sektorn.* De har inget formellt arbete, utan säljer småprylar i metron eller erbjuder vindrutetvätt i bilköerna, säljer hemlagad mat från en liten kylväska på trottoaren, eller sprutar eld och gör simpelt clowntrolleri när bilarna står och väntar vid trafikljusen. De finns överöverallt, såväl i Mexico City som i lilla Cholula. Det är barn, kvinnor, män, ungdomar, medelålders, gamlingar. Allteftersom antalet fattiga i städerna ökar på grund av ständig immigration, ökar antalet som försöker ta sig fram i den informella sektorn. 30% av Mexikos arbetsstyrka betalar inte skatt. 30% har inte möjlighet till socialförsäkring. Och de är oftast kvinnor, utan skydd ifall man skulle bli sjuk eller behöva vila efter en förlossning eller annars ta hand om sina barn.
Och all denna informalitet bidrar till en viss känsla när man rör sig i samhället. Det är svårt att beskriva, men att röra sig varsomhelst, känns inte alls lika inrutat som hemma i Sverige. Här är livet för många inte på något sätt förutsägbart, och det smittar av sig.
Och dessa två parallella system, informellt och formellt, hänger i allra högsta grad ihop. De existerar samtidigt där den informella sektorn erbjuder tjänster till en extremt låg kostnad, vilket ofta gynnar den formella sektorn med alla de fördelar som det redan innebär att jobba inom.
*(Arbetslöshet: 5%)
Och all denna informalitet bidrar till en viss känsla när man rör sig i samhället. Det är svårt att beskriva, men att röra sig varsomhelst, känns inte alls lika inrutat som hemma i Sverige. Här är livet för många inte på något sätt förutsägbart, och det smittar av sig.
Och dessa två parallella system, informellt och formellt, hänger i allra högsta grad ihop. De existerar samtidigt där den informella sektorn erbjuder tjänster till en extremt låg kostnad, vilket ofta gynnar den formella sektorn med alla de fördelar som det redan innebär att jobba inom.
*(Arbetslöshet: 5%)
tisdag 1 mars 2011
Kusinen
När kusinen var i min ålder jobbade han i Tijuana med att köra mexikanska immigranter över gränsen till USA. Det bodde femtio migranter i ett litet hus som gav honom pengar så att han kunde gå och handlade åt dem, mat, cigaretter och annat som de kunde tänkas vilja ha. Och i bakluckan på bilen som han körde över gränsen tryckte han in fem personer. Imponerande!
Men en dag gav hans boss honom ett väldigt omatchande pass där bilden inte var så lik hans ansikte, så de amerikanska gränsvakterna blev misstänksamma (och de kan man inte heller muta!), de gick och öppnade bakluckan, såg fem ihopklämda mexikaner, stängde igen, och så var det jobbet slut. (Vad som iallafall var lite bra var att migranterna inte betalat förgäves, i priset ingick smuggling ända tills de kommit över gränsen.)
Inga problem. Kusinen blev snart erbjuden jobb som wrestler - denna fantastiska mexikanska kulturyttring! Så han övade akrobatik och snygga slag och hittade sin egen mask och låtsasslogs i en ring i Mexiko City i ett halvår. Ända tills chefen ville ligga. Så var det jobbet slut.
Nu jobbar kusinen med att fixa mobiler och abonnemang åt folk som sitter i fängelse och som egentligen inte får ha mobiltelefon. De ringer när det behövs. Det verkar gå bra.
Kusinens bror jobbar i vardagsrummet med att röka marijuana och packa små importerade (använda?) elektronikdelar som han säljer på gatan i Mexiko City.
Inte riktigt som att leva ett kontorskostymjobbliv direkt...
Men en dag gav hans boss honom ett väldigt omatchande pass där bilden inte var så lik hans ansikte, så de amerikanska gränsvakterna blev misstänksamma (och de kan man inte heller muta!), de gick och öppnade bakluckan, såg fem ihopklämda mexikaner, stängde igen, och så var det jobbet slut. (Vad som iallafall var lite bra var att migranterna inte betalat förgäves, i priset ingick smuggling ända tills de kommit över gränsen.)
Inga problem. Kusinen blev snart erbjuden jobb som wrestler - denna fantastiska mexikanska kulturyttring! Så han övade akrobatik och snygga slag och hittade sin egen mask och låtsasslogs i en ring i Mexiko City i ett halvår. Ända tills chefen ville ligga. Så var det jobbet slut.
Nu jobbar kusinen med att fixa mobiler och abonnemang åt folk som sitter i fängelse och som egentligen inte får ha mobiltelefon. De ringer när det behövs. Det verkar gå bra.
Kusinens bror jobbar i vardagsrummet med att röka marijuana och packa små importerade (använda?) elektronikdelar som han säljer på gatan i Mexiko City.
Inte riktigt som att leva ett kontorskostymjobbliv direkt...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)