Svar: vrålförkylning och sedan - långhelg.
Vi åkte norrut, couchsurfade, undvek skottlossningar, fick punka och hittade vår första mexikanska järnväg
och sov under bar himmel inrullade i filtar och varandras famnar (ja, det var synd om den som låg ytterst!) Kolla så vackert! Vår campingplats
och utsikten över dalen.
Det hela var supersuperimproviserat och det var E som räddade oss totalt. Han bodde i Margaritas (sextio invånare, ute i öknen) och han försedde oss som ni redan sett med världens finaste campingplats och en natts brasved och filtar för frusna statssjälar. Och vi hade köpt ett tält. Men att avlägsna sig mer än en decimeter från elden i ökennattens minusgrader kändes som att begå självmord, så vi höll oss utomhus men nära elden. När det bara var glöd strålade stjärnornas glitter mot trädens grenskuggor, och venus lyste starkast någonsin och något som måste varit ett orange kometregn.
Hutter och misär och gapskratt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar