Det sades att kvinnorna hade makten, tog hand om ekonomin och det som skedde utanför hemmet eftersom männen åkte ut för att fiska i tidig morgontimma, och att kvinnorna därför hade ensamrätt på att sälja varor på marknaden, och att de var storväxta (det där sista förstod jag aldrig riktigt var det kom ifrån eller vad det hade med saken att göra dock...)
Sagt och gjort, jag lämnade Stilla Havs-livet för näs-liv (Juchitan ligger på det näs som är Mexikos smalaste del, 200 kilometer bred. Här passerar de illegala immigranterna på väg till möjligheternas land i norr, uppkrupna på taken på godstågen som går i den riktningen.) När jag kommer fram på kvällen och taxi-chauffören kört mig till ett av det billigaste hotellen (som inte var så jättebilligt och där de först gav mig ett rum man inte kunde låsa upp när man väl ställt in sina grejer, och sedan ett rum man inte kunde låsa överhuvudtaget) kastade jag mig ut i kvällen och torget där det var firande inför påskhelgen med förkolonialsk musik och traditionell dans. Och kvinnorna som dansade hade sjukt vackert broderade färgglada klänningar, och männen svarta byxor, vit skjorta och liten röd scarf knuten runt halsen. Dansen kändes dock inte så jättematriarkalisk, det var mycket inövat inspanande från killarnas sida och spelad blyghet och tillbakadragande från tjejernas. Jag sover en natt i rummet som inte går att låsa på hotellet där det "ändå aldrig händer något du behöver inte vara orolig" i aggressiv luftkonditionering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar