På jakt i Juchitan del II

Dagen därpå frågar jag hotellreceptionisten om det finns något museum eller så som handlar om zapoteca-indianerna och matriarkatet. Hon säger att det inte finns. Och hon önskar mig lycka till. Men att jag kan försöka med kulturhuset. Yes! Jag går dit. I receptionen frågar jag och kvinnan och mannen som har hand om kulturhuset. De säger att det inte finns något matriarkat i Juchitan. De bedyrar att männen inte alls är så underkastade kvinnorna som alla säger, och att det är som på vilket annat ställe som helst. Visst, det är kvinnorna som säljer på marknaden, men ekonomin sköts efter samråd mellan båda makarna. Jag blir lite fundersam och undrar om machismon i Mexiko är så stark att man tycker att det är förudmjukande att tala om starka kvinnor.

I kulturhusets bibliotek hjälper en kvinna mig motvilligt (?) att leta fram material om ämnet. Vi hittar inte så mycket - tills en ung kille med stort lockigt svart hår kommer fram och undrar om vi kanske letar efter böckerna som han håller på att kolla i. Han sträcker fram en bok av Elena Poniatowska med fantastiskt bra foton av Graciela Iturbide och säger att jag måste läsa den, den är jättebra. Och interntionellt känd och uppskattad både i New York och andra ställen i världen.


Señora de las iguanas

Så jag börjar läsa och Poniatowska beskriver ett samhälle där kvinnorna dominerar, tar för sig och inte har några sexuella hämningar. Hon beskriver hur männen fiskar och skördar och lämnar över till kvinnorna som går till marknaden för att sälja. Men sen blir jag återigen fundersam. Hon beskriver vidare hur en kvinnas oskuld är hennes bevis på renhet, och hur brudgummen tar brudens oskuld med sitt finger (ahhhrghh, denna myt om mödomshinnan!!! jag blir galen) för att visa att bruden varit oskuld och inte behöver vanäras inför byn. Det här lät ju inte heller så jättematriarkaliskt. Vad hände med den där totalfria kvinnliga sexualiteten i början av berättelsen? Totalkontroll av "oskulden" och public display för att inte bli utstött är väl den ultimata motsatsen?

Vidare skriver hon att om en kvinna blir änka eller lämnar sin make kan hon jobba som ölservitris, vilket är ett "äventyrsfyllt arbete". Hon kan "sälja sin kärlek tillsammans med flaskan eller ge bort den trots att hon tar betalt för flaskan". Hon säger att ölförsäljerskan är en fri kvinna. Men är hon verkligen det när det bara finns kvinnliga ölförsäljerskor som säljer kärlek till köpande män? Och det verkar vara en utväg till försörjning när man inte längre har en make?

Jag börjar också tvivla på att det finns ett matriarkat hos zapoteca-indianerna i Juchitan. Och när jag läser antropologerna Howard Campbell och Susanne Greens artikel Historia de las representaciones de la mujer zapoteca del istmo de Tehuantepec har jag bestamt mig. De övertygar mig om det som jag känt tecken på ända sedan jag kom. Det är snarare en exotiserande myt om starka kvinnor som kolonisatörer, utländska antropologer, västerländska feminister, mexikanker från andra ställen i landet, och konstnärer som till exempel Frida Kahlo och Diego Rivera närt, men som glömmer och gömmer att även kvinnorna i Juchitans verklighet är mer patriarkatets än matriarkatets. Helt enkelt bara att tarvligt oförstående exotifierande av "den andra", beskriven från andras synvinkel, men aldrig från sin egen.