lördag 26 februari 2011

Mexiko + Iran

Jag har hittat A som kommer från Iran och nu bor här i Cholula! Hon kan ingen spanska och måste hitta en spanskakurs, så jag drog mitt strå till stacken genom att dra med henne ut på salsaklubb igår.

Vi drack mojitos och mina kompisar bjöd upp henne till salsa och merengue och dansade tätt intill.

Fatta vilken chock! Komma från ett plejs där det är förbjudet med barer och diskon, där det är förbjudet att dricka alkohol, där det är förbjudet att hålla en pojkes hand.

Jag var ypperligt stolt över henne igår. Och över att hon deltagit i demonstrationerna för två år sedan och spricker över att få åka tillbaka och demonstrera och protestera nu igen. Hon var där! Hon var där! Hon vågade gå ut på gatorna för att skrika "död åt diktatorn" samtidigt som andra fantastiskt modiga unga människor sköts till döds bara meter från henne.

På vägen hem i natten lärde hon mig att skandera persiska slagord mot mördarna som styr hennes land.


fredag 25 februari 2011

Inte vilken skönhetstävling som helst

Jag kan inte tro det! I Puebla finns en skönhetstävling för universitetstudenter! Och ja, kvinnor, endast. Universitetstidningen är översållad av såväl artiklar som helsidesannonser (för de betalar riktigt bra, så vad kan man göra?)


Ingen mexikanska ser ut såhär, por favor!


"Det är ingen vanlig skönhetstävling" för att

- "bedömningen grundar sig inte enbart på det fysiska [...] utan tävlingen är något annorlunda, sofistikerat, nytt"
- "idén är att de ska återge sin personlighet"
- "här kommer det inte finnas något bikini-nummer"

Artikeln avslutas med en uppmaning om att ansöka om att vara med.

Herre min gud! Vad ska jag göra åt detta!? Genast förs mina tankar mot Gubbslem-kuppen i Fröken Sverige 2001...


Är Mexiko redo för en gubbslem-kupp?



Jag blir riktigt sugen när jag ser bilderna...!! Det här kan bli jag!


I samma tidning kan man också läsa uttalanden om fallet Florence Cassez hehe:


Det gäller att hjäpa roomies i nöd som snabbt behöver intervjupersoner...

torsdag 24 februari 2011

Kom an bara

Skulle en studentförening vid något av Sveriges universitet någonsin anordna en debatt om samkönade äktenskap där ett lag är emot?

Här har jag iallafall deltagit i en! Mot-laget var fyra stycken och vi tre. Och vi krossade dem! Jag krossade dem! Sorry, men argument om inkostitutionalitet, "naturens" lagar och barngalenskap höll inte hela vägen.

Och jag vann pris! För bästa hantering av temat:



Inga prispengar... men en bok av Octavio Paz, en annan av Hemingway (ska man verkligen läsa Hemingway på spanska!?), en mugg och ett diplom! Och uppenbarligen en förmåga att debattera på spanska, hurra!


Det bästa var att verkligen känna sig riktigt uppeldad över något men samtidigt formulera det snyggt och konkret i argument och motargument, känna att man verkligen hade något att komma med och mosa de andras argument ett efter ett.

Och att två personer efteråt kom fram och sa att de inte längre var riktigt säkra på om de var emot längre.

onsdag 23 februari 2011

Ge mig ord!

Jag vet inte riktigt vad det är som har hänt, men jag har blivit helt ordbesatt! Jag tror att det är känslan av att tiden börjar löpa ut - jag har bara tre månader kvar - hur kunde det gå så här fort!!?? -som gör att jag känner

ge mig ord ge mig ord ge mig ord

Måndag var en mycket bra dag. 86 stycken.

Jag kan inte sluta slå upp allt som kommer i min väg, och jag har börjat skriva dit alla ord som som min ordbok (den bästa! Norsteds! Det är ofattbart!) saknar. Det har bara gått några timmar på den nya dagen, men redan har jag hunnit smaska i mig femtiotvå stycken. Bland annat:

garrotazo [slag med knölpåk], abusada, -o [slug], dos pájaros en un tiro [två flugor i en smäll], sublime [av sällsynt skönhet], escorbuto [skörbjugg] och osv osv osv.

Fortfarande funderar jag på vad sjutton uttryck som de lanzas, no hagan bolas, el profesor es un barco, echar la bolita och yo me hice bolas kan betyda. De finns inte i ordlistan.

Ska snart tas reda på.




måndag 21 februari 2011

Miljontals mariposas monarcas

På hästrygg upp upp uppför berget först i torr tallskog och sedan frodig grön. Efter en och en halv timme kom vi äntligen fram till platsen där miljontals monarkfjärilar samlas varje vinter och trivs efter sin långa färd ända bortifrån Kanada.

Och det var grymt! Fjärilar överöverallt.
[Här försökte jag lägga upp en video men misslyckades - ska försöka igen imorgon!]



Mmmm, här sitter de och har de det gott minsann!




Himlen full av fjärilar!




Men det bästa var det tysta ljudet av miljontals fladdrande fjärilsvingar och att de flög helt planlöst och krockade med en och satte sig på kläder, i håret och på händerna.


Hej, kompis!


Att vara i Mexiko har gett mig ny fascination för djur... och speciellt fåglar! Helt plötsligt har jag upptäckt att här finns en massa vackra och konstiga fåglar som inte alls finns hemma, och de ser annorlunda ut, har andra färger och låter roligt. Jag och M har upptäckt en fågel i vår trädgård som på morgnarna låter som den fånskrattar en rakt upp i ansiktet, hehe. Det lättar upp även den hårdaste morgon!

fredag 18 februari 2011

Auch!

Oooo jag har råkat avslöja en överraskningsfödelsedagsfest som vi ska ha för T här hemma imorgon, och som involverat en dryg vecka av koordinering, planering, presentunderteckning och hysh-hysh - nästan! Puh! Vi kom alla hem efter att ha varit på bio (The Black Swan - ohyggligt, och då menar jag just ohyggligt, bra), och vi gick in i vardagsrummet för att hänga lite. Sofforna är inplastade och visserligen väldigt rena, men också rätt obekväma, så när jag ser en inställd stol tar jag tillfället i akt - och ras! - jag faller igenom ramen! - och i överrumplingens ögonblick - "Den här stolen kan vi inte ha framme imorgon när det är fest!". Argh! Muy mal! Muy mal! T ryckte genast till och frågade om vi skulle ha fest imorgon. Tror att vi lyckades släta över det, men nu kommer hon veta att någon avslöjat det och det är allra roligast om man inte har någon som helst aning!

(Senare var jag nära att säga att jag undrade hur många som skulle komma att använda de obekväma (men rena!) sofforna på festen imorgon. Jag lyckades hålla mig. Tack och lov.)

onsdag 16 februari 2011

Utan medborgarna - ingen rättsstat - ingen demokrati

Att inte följa lagen lönar sig för det allra mesta. Det kan handla om hur lite skatt du vill betala, brott du inte vill ställas till svars för, land du vill bebo eller till och med äga, eller hur och var du vill bygga. Och det fungerar för att det tolereras.

Exempel: ofta händer det att grupper av människor "invaderar" land som de inte äger för att olagligen bosätta sig där. De bygger hus. De hittar arbete. De ordnar skolor. Och de börjar kräva saker av makthavarna. Som i utbyte mot röster (oftast PRI! Ska berätta mer om dessa jeppar senare...) börjar erbjuda lösningar och service som till exempel vatten, avlopp, gatubelysning, asfaltering, sportcenter etc etc. Undan för undan organiseras den oorganiserade tillvaron och blir till en vanlig stadsdel. Olagligheten blir en rättighet. Och den som trotsar lagen har helt plötsligt fått möjlighet, till skillnad från andra, att föra dialog med makten. Den organiserade olagligheten legitimeras och blir en del av systemet, en del av att vara medborgare.

I Mexiko 2011 är lagen är inte något man måste följa; lagen går att förhandla om eller förhandla bort. En tredjedel av befolkningen tycker att man bara borde följa lagen om den är rättvis. Och vem bestämmer det? Var och en!

Och med denna tolerans mot olagligheten följer straffrihet, osäkerhet och orättvisa. För vad är det som gäller egentligen? Och för vem? Och när medborgarna ständigt ifrågasätter och lägger in veto mot myndigheternas lagtillämpning förlorar staten all sin legitimitet och handlingskraft.

Sedan PRI förlorade presidentvalet år 2000 och Mexiko för första gången på 71 år fått uppleva ett politiskt maktskifte, har landet de flesta önskvärda institutionella mekanismer för att fungera demokratiskt. Det som fattas är (visserligen) politiker som har och förtjänar medborgarnas förtroende, men i lika stor utsträckning medborgare som är beredda att ta sitt ansvar. För att få måste man också ge. Och i ett land där lagen är en saga och fantasi, kommer det inte heller att finnas en fungerande demokrati.

måndag 14 februari 2011

Neurosis nerviosis

Enligt A:s (enligt mig mycket tvivelaktiga!!) psykoanalys är jag Sveriges mest neurotiska person - för att jag automatiskt tar på mig säkerhetsbältet när jag ska åka bil, och för att jag tycker att det är läskigt att rida utan hjälm. Hahaha!

Det är kaos här. Och ibland är det verkligen ett dumdristigt kaos. Men för det mesta är det väldigt härligt.

Som att åka tunnelbana i helgens Mexiko City. Kaos, människor och människor som trängs och är på väg någonstans och hånglar och poliser med automatvapen och vita A4 med foton på människor som är försvunna eller galna och människor som säljer piratkopierade filmer, magiska (ehrm) såpbubblor, åttiotalssmörmusik som jag vill köpa och religiösa samlarkort som jag inte vill köpa - torget är tunnelbanevagnen - och vi kunde inte motstå de två små tjejerna som spelade dragspel och sjöng i stämmor sent på lördagkvällen, och den dubbade filmen om Mexikos knarkkarteller med avrättade personer i blodpölar på framsidan.

torsdag 10 februari 2011

Mina favoritordspråk världen över


Hahaha! När jag vaknar på morgonen inser jag att mina mexikanska roomies tar det här med att lära sig svenska på stort allvar!! (Fast fortfarande låter "hj" som "stj".)

tisdag 8 februari 2011

Den mexikanska öknen!!!!

Fråga: bloggfrånvaro.

Svar: vrålförkylning och sedan - långhelg.

Vi åkte norrut, couchsurfade, undvek skottlossningar, fick punka och hittade vår första mexikanska järnväg






Hehe inte på riktigt :)



och sov under bar himmel inrullade i filtar och varandras famnar (ja, det var synd om den som låg ytterst!) Kolla så vackert! Vår campingplats


och utsikten över dalen.



Det hela var supersuperimproviserat och det var E som räddade oss totalt. Han bodde i Margaritas (sextio invånare, ute i öknen) och han försedde oss som ni redan sett med världens finaste campingplats och en natts brasved och filtar för frusna statssjälar. Och vi hade köpt ett tält. Men att avlägsna sig mer än en decimeter från elden i ökennattens minusgrader kändes som att begå självmord, så vi höll oss utomhus men nära elden. När det bara var glöd strålade stjärnornas glitter mot trädens grenskuggor, och venus lyste starkast någonsin och något som måste varit ett orange kometregn.

Hutter och misär och gapskratt.