Sunday Bloody Sunday

11 maj 2011.

Jag, U2 och 105 063 andra i Latinamerikas största stadium! Ofattbart! Som att hänga med hela Sveriges fjärde största stad på en och samma gång, ungefär.

Fast jag kom på att jag inte gillar stora konserter. Det var ju synd. Där var man med sjukt mycket folk och hade laddat och nördat sig tillsammans med A i ett halvår. Det var liksom så välplanerat och Bono pratade en så pinsam fuskspanska. Och - är det så här det känns att vara med i en sekt?! Därnere fanns människor som betalat 4000 pesos för att galet dyrka fyra pyttesmå gubbar som spelade lite instrument och rörde sig självsäkert över scen och låtsasrymdskepp och broar och rök. Det är väl inget. Och vackra kvinnosilhuetter rörde sig i mysterious ways och tävlade om att vara miss Sarajevo på videosnurren, och den som fick komma upp på scenen från publiken var (såklart) en ung tjej bland ett gäng femtioåriga gubbar. Och mer än 100 000 höjer sina händer och säger att de vill att Aung San Suu Kyi ska få verka fritt i Burma.

Är jag en del av allt detta!?

Men. När 100 000 mobiltelefoner tänds i sista låten och hela stadion förvandlas till en stjärnhimmel ett stjärnhav av diamanter! utan dess like, och när de börjar spela Sunday Bloody Sunday och visar unga demonstranter på Irans gator, unga demonstranter med knutna nävar i luften, unga kvinnor med påtvingade hijaber, med sina gröna symboler för frihet, och med regimens blod på sina kroppar, då kan jag inte stå emot. (U2-sekten.) Jag vill att alla ska veta vad som händer och att det aldrig glöms så att det kan ske en förändring. Jag blir glad över att jag, U2 och 105 063 andra ser detta, även om det är på en rockkonsert i massornas tecken.



U2, I'm in.
(Bild snodd från denna blogg!

Illegal

Innan vi kommer in på utgrävningsområdet passerar vi en järnväg. Där kommer tågen med illegala migranter på taken. Jag vill stanna tills det kommer ett tåg för att se det med egna ögon, men ingen annan är så sugen på att stanna och vänta vid rälsen. Senare hör jag hur tåget far förbi, det tutar, men det är utom synhåll. När jag är på jakt efter matriarkatet i Juchitan säger taxi-chauffören att här åker också migranterna förbi uppkrupna på tågtaken.

När jag kommer hem har mamma sparat en artikel om de fattiga tågmigranterna som fanns där jag faktiskt var. Jag läser att en kvarts miljon central- och sydamerikaner tar sig genom Mexiko på detta sätt för att till slut korsa gränsen till USA. Det är farligt, många dör eller skadas när de faller av taket och ben och armar kapas av av tåget. Andra blir kidnappade av knark-maffiorna eller/och mördas. Även om det finns några kvinnor är de flesta män som åker på detta sätt. Enligt Amnesty International utsätts sex av tio kvinnor för sexuella övergrepp när de färdas illegalt genom Mexiko. En del erbjuder män sex i utbyte för beskydd under färden. Många tar en p-spruta innan de åker med rädsla för att bli gravida eller våldtagna.

Kolla [här] in denna livsfarliga resa som alla hoppas ska ta dem in i USA.

I damm och sol

Hela Mexiko är som en arkeologisk skattkammare! Överallt i marken ligger prehispaniska rester som berättar om samhällen och liv. S' farbror är arkeolog och håller på med utgrävningar i utanför en liten stad som ligger en timme med buss norr om Mexiko City. Området har redan blivit totalt utjämnat med bulldozrar trots att man enligt lag ska ta reda på om det inom ett område ligger arkeologiska fynd i marken. Denna gång, årtionden senare, har lagen tagits i beaktande och arkeologteam tokutgräver den mejade marken för att PEMEX' mur och oljeraffinaderiets expansion inte ska skada arekologiska skatter.

Andra kulinariska blandningar

Om nu tacokryddan ändå hade funnits i Mexiko, kan en intressant kuriosa vara att den då med stööööörsta möjligaste sannolikhet hade gått att återfinnas i allt - på kanten av ölfrigolitmuggar (med öl i såklart), i sås hälld på popcorn och som en täcke på tropiska frukter som till exempel mango.

Michelada, en traditionell mexikansk öl-drink, innehåller till exempel:
öl
chilipulver
Worcestershire-sås
Maggi-sås
tabascosås
soya
limejuice
is

Och taco-krydda? Haha. Varför inte.

Vem i helsike uppfann tacokryddan?

Santa Maria har fört en hel nation bakom ljuset! Ingenstans i Mexiko finns det något som ens skulle kunna likna denna svenska taco-krydda. Jag hoppas att inga fredagsmystacosälskande Svenssonfamiljer som vallfärdat till tacons hemland Mexiko förlorar sig själva i jakten efter denna icke-existerande superomexikanska företeelse. Santa Maria har återigen förväxlat väst-Indien med Indien (man tänkte ju att den båten skulle ha lite bättre koll 500 år efter Columbus irr!).




Tur att den hottar upp vilken quorn-köttfärsgryta som helst, iallafall. Tacokrydda, du är förlåten.

Midsommar i Hammarkullen

Jag har aktivt flytt från alla mexikanska såpor - telenovelas - men så upptäcker man plötsligt att man helt ovetandes sitter och tittar på en mexikansk telenovela dubbad till persiska... Grundlurad!

Sjuhäradsbygdens oanade skatter

Jag har varit på Änglagårdsbusstur! Från och med nu kommer "änglagårdstur" vara ett etablerat och självklart inslag för alla som vågar (?) komma och hälsa på! Man kan till exempel gå till handelsboden där man inte får köpa något utom glass för att allt ska se ut som i filmen, församlingshemmet som nu intagits av någon irländsk religiös sekt och Zac och Fannys nakenbadssjö. Allt detta med privatguide (jag!).


Köp ej


Är det en hägring? Är det ett skogsrå? Nej, det är Helena Bergström! Ladugårdsvägg i Liared.

Att åka eller icke åka

Det var alltså frågan

Funderar du på att åka på utbyte till Mexiko? Jag har precis skickat in min reseberättelse till Uppsala universitet, och jag tänkte att jag kunde dela med mig av en liten del här...:

Mitt utbytesår i Mexiko 2010 – 2011

Universidad de las Américas Puebla (UDLAP)


Om jag ska ge dig bara ett råd är det: Tveka inte – åk!!!! Mitt utbytesår i Mexiko har varit ett av de mest spännande, roligaste, galnaste och lärorikaste åren i mitt liv. Mexiko är kontrasternas land och har allt – från torrt ökenlandskap till frodig djungel till svindlande bergskedjor till stränder med vit sand och turkost hav, från världens rikaste man till extrem fattigdom, från amerikansk populärkultur till urgamla indiantraditioner och så vidare och så vidare och så vidare. Mexikanerna är som regel väldigt öppna och tack vare deras gästfrihet – som man bör ta vara på, tacka för guds skull ja när de bjuder in dig till sina hem eller till att hänga med på saker – har jag dansat YMCA med hela tjocka släkten på röjigt barnkalas, sovit med nyfunna vänner i djungeln under bar himmel i nattens alla djungelljud, varit med på arkeologiska utgrävningar för att hindra ett oljeraffinaderis okontrollerade utbredning, haft sexualundervisningslektioner för femtio tjejer på en högstadieskola och dansat med en lergryta med fantastiskt god chokladmole på huvudet på ett bröllop mellan två grönsakshandlare någonstans i Mexiko City. Detta är ett land som är otroligt rikt och om du vågar kasta dig helhjärtat in i dess äventyr kommer du inte bli besviken. Men kom ihåg: om du vill lära känna den riktiga Mexiko utanför universitetets hårdövervakade grindar måste du anstränga dig lite. Var nyfiken och tveka inte att använda din spanska. Våga prata med taxichaufförer, kvinnan som säljer hemlagad mat på trottoaren, personen som sitter bredvid dig längst bak i minibussen, och utforska platser utanför den utstakade turistvägen – och du kommer lära dig mycket om ett samhälle och ett land i utveckling som är mycket olikt Sverige.


Där har ni svaret!

Med nya ögon

Jag hittar till och med mexikanska mariachis i B&Ms vardagsrum - de måste ju hängt där i flera år!(!!)

Te vi venir

Sakta men säkert vaggas man in i det nya och det som egentligen är gammalt. Man glömmer, man kommer ur. Man pratar om det som man börjar försöka minnas istället för att leva det.


Rotaryföredrag

Och sakta men säkert börjar uppmärksamheten läggas på nästa äventyr. Men jag tror, och hoppas!, att Mexiko alltid kommer följa med mig i allt jag gör, och att jag håller kvar all den nyfikenhet och glädje och äventyrslusta jag kände att jag verkligen gjorde till min i Mexiko. Och att Mexiko finns kvar i allt jag gör och tänker. Och fortfarande märker jag att vissa saker ändå är kvar.

Jag drömmer att det är jordbävning och vaknar av att marken skakar. ?! Nej, det är pålkranen som håller på att göra hål i berggrunden för att det ska byggas nya hus i kvarteret.

Jag försöker hitta en cd till bilresan och hittar den cd-skiva som A brände åt mig när vi läste Spanska B våren 2006 (smakprov här och här:) ). Där finns ju en massa mexikanska artister! Alejandro Fernández är ju alla mexikaner tokiga i och Sin Bandera som D var kompis med och vars låt Te vi venir jag spelade veckorna i ända när jag tog gitarrlektioner på universitetet. Och jag kommer ihåg att det var då jag första gången hörde cumbia som jag tyckte lät så oerhört skojigt att jag inte kunde hålla mig för skrattoch som sedan var regel snarare än undantag i de skumpiga bussarna i Cholula. På hög volym!

Och jag känner att jag verkligen ansträngt mig i Mexiko att prata inte bara med folk som jag tror att jag har något gemensamt med eller som verkar kommer från samma bakgrund eller samma sociala förhållanden, utan att jag aktivt försökt söka mig utanför dessa ramar som man vanligtvis faktiskt håller sig inom. Och när jag kommer tillbaka från Mexiko känns det som att jag pratar med alla, kan inte hålla mig emot att prata, glatt, högljutt, skämta, med alla, det spelar ingen roll vem. Och jag hoppas att jag håller denna ödmjukhet kvar! Den ödmjukhet man får genom att försöka förstå något man inte vet och se dig som jag inte känner som en människa, precis som jag! Och att ge bort något som kan vara så självklart som en tröja men som betyder så mycket för någon annan. Som skulle ha kunnat vara jag.

(Och n ä r kommer den där berömda kulturchocken!? Den kom inte i Mexiko och den kommer inte när jag kommer hem!)

Så: bloggen är officiellt inte slut, för Mexiko kommer aldrig ta slut. Men inläggen kommer bli färre och kanske en dag sluta helt. Och jag hoppas att den ändå kommer inspirera er som läser, och er som funderar på att åka till Mexiko (framför allt på utbyte!)

Abrazos fuertes till er och till mitt vackra Mexiko
Sonja

Sverigeturné

Bloggen stannade bara av! Jag kastades in i allt vad det innebär att vara tillbaka och efter att jag slagits av att

det är så absurt att vara tillbaka. Alla är verkligen långa och blonda och det är verkligen kallt! Det är absurt att spänna på sig trepunktsbälten i bussen. Det är absurt att Orup spelas på radion. Det är absurt att det är så grönt! Det är absurt att det tjoas så lite när över femhundra människor har samlats på en och samma plats!

så var det dags att återse och återerövra gamla kära familjen och mor- och farföräldrar, juridikvänner, kusiner, barndomsvänner, biblioteksbekanta etc etc.

Sverige -



Lid


Uppsala



Stockholm

- och bebis-turné! Jag tror aldrig att jag träffat och gungat, burit, kört, sjungit för, skrattat med, bytt blöjor på och uppfostrat så många bebisar under så kort tid. Det märks att man varit borta mer än nio månader.

En drink. En tröja.

Vad är prostitution?

Kan det vara ett restaurangbesök? Att köpa en tvål och lite kläder för att hänga under semesterns två eller tre veckor?

Måste prostitution innehålla sex?

På Kuba ser du dem överallt - jineteras och jineteros, som inte nödvändigtvis är prostituerade i ordets vanliga mening, utan som går på restaurang, hänger på stranden eller reser med sin turistflört. Och inte betalar något.

Var går gränsen?