Igår tillbringade jag kvällen med att bevittna och befesta den religiösa föreningen mellan två marknadsfruktförsäljare - jag har varit på bröllop i Iztapalapa, Mexiko City!!!
Det civila bröllopet hölls för åtta dagar sedan i Iztapalapas statshus, så igår var det dags för den katolska föreningen, inför Gud och alla inbjudna gäster (dock var det notbart fler som kom till festen och skippade kyrkan...) Lite kaos (prästen hade fel namn på bruden, något som snabbt rättades till, runt i kyrkan sprang en man och som av outgrundlig anledning var klädd i just jeans och mossgrön pikétröja, tror han var ljudkille, och festfixarna hade råkat dekorera hela festlokalen i fel färg som såklart inte matchade tårtan alls) men å andra sidan mycket välsignat vatten, mycket levande musik och mycket dans!
Så med fruktförsäljare, mekaniker, taxichaffisar och sjuksköterskor* har jag (utan att riktigt veta varför!) dansa med en keramiksskål mole på huvudet
och havshuggormen
och en massa cumbia såklart!
Och det var inte bara bruden som kastade brudbuketten, utan brudgummen kastade även brudens strumpeband till en hop med killar bakom, sugna på att bli näste framme vid altaret.
Den som imponerade mig mest var brudens 91-åriga farmor som var med ända tills festen var slut. Det var inte hon, utan jag, som vid tre-tiden på morgonen undrade om det inte började bli sent och det var dags att åka tillbaka till Puebla... All min respekt till mexikanernas förmåga att festa!
Och på vägen till kyrkan såg jag mina första kåkstadshus i Mexiko City. Det var en rad med skjul av brädor och metall där det bodde människor. De skiljdes åt från vägen av en mur av däck och sopor.
*Märk att jag annars brukar frotteras med eliten med pengarna, makten och kontakterna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar